Det är dags igen. Nu är vi på väg. Vägen dit är lång och jobbig men jag lovar att jag skall vara där senast om någon månad eller två. Hur jag skall ta mig dit vet jag inte men jag skall göra det ensam utan medeciner och annat skit som bara förstör kroppen. 

 

Så till er som står där och väntar. Var tålmodiga så kommer jag snart. Hoppas verkligen att ni står kvar när jag kommer dit.