Då var klockan snart åtta och det börjar bli dag igen. Natten har varit helt förfärlig med minimalt med sömn. Man känner i kroppen att det börjar bli slitsamt att ligga på ungefär 2-3 timmars sömn per natt. Vilket jag har gjort dem senaste 3 veckorna. Jag ligger och funderar och vrider och vänder mig. Men oftast är det funderinger på saker som jag som person inte kan göra något åt.

Som i natt låg och funderade på hur jag och min son skulle reagera om hans mamma gick bort. Hur skulle jag kunna klara av att ta hand om honom själv. Och hur skulle han bli förändrad som person då han och hans mamma har ett väldigt nära liv. Jag tror att dem skulle klara sig väldigt bra och han skulle växa upp och bli en bra och stark kille med intresse för det kulturella och vara nyfiken på vad livet har att erbjuda.

När jag tänker på framtiden och honom i samma mening blir jag aningen rädd för jag vet inte var vi och vårt samhälle är på väg. Ena stunden är jag väldigt glad att vi bor i Sverige som nästan känns som en liten skyddad verkstad jämfört med andra länder. Men sedan händer det något som gör att man inser att det som händer här inte är så annorlunda. Som till exempel när kommer Sverige ha sin första skol massaker. Jag tror inte att den år många år bort. Världen blir tuffare och tuffare och man kan inte skydda sig mot allt även hur mycket man än försöker.

Så summan av mina tankar som jag haft under natten är, lev nu och försök njuta av livet medans det finns och försök att inte hänga upp dig på saker som du ändå inte kan göra något åt.