Då var man inkopplad till jobbet igen.  Man var bara hemma en snabbis och tittade på kudden och sedan var de bara att inställa sig på jobbet igen. Men vad skall man göra man har ju jobb helg och då är det bara bita i det sura äpplet och jobbat.

Men dagar som denna hade jag mer än gärna legat kvar i sängen. Kroppen gör ont, själen värker och lägg till detta att utanför lägenheten regnar det och blåser som satan. Bara krypa ner djupare under täcket och somna om. Visst hade det varit underbart. Men man kan ju inte få allt här i livet även om man önskar detta.

Så nu när man är inkopplad på jobbet så får vi se vad dagen har att erbjuda. Men det enda som jag med säkerhet kan säga att den kommer inte vara lika som gårdagen. För på detta jobb är inte den ena dagen den andra lik. Och det är bara att acceptera.

Man får hoppas att det kommer finnas tid för att dricka lite kaffe också. Just nu letar mina kollegor efter ett batteri som har försvunnit. Och det borde inte vara så svårt att hitta med tanke på att batteriet väger ca 80 kg. Med detta sagt så kan det ju inte vara den minsta storleken på det.

Sitter här och funderar på vad som egentligen hände igår kväll och natt. Allt från gårdagen bara snurrar runt i skallen och vill verkligen inte komma till någon rät sida. Får helt enkelt fortsätta försöka få en rät sida på det hela.