Mitt liva känns så kort , det känns som jag är

på väg bort,

Bort från mina nära och kära, och dem som jag vill leva med,

är jag på väg bort ifrån

 

Långt ute på perrongen står jag och väntar

utan att veta när det långa tåget

skall ta mig bort här ifrån

 

Ser ljuset borta i horisonten , det flackar 

och blinkar precis som det såg vem jag 

är, 

Hör ljudet av stålet som skricker,

när han inser att det redan är för sent

 

Plöstligt var jag här , nu är jag inte här ,

utan där, där borta , borta för evigt